Tänka tillbaka

Det är lite lustigt ändå, att tänka tillbaka på var man var och var man är nu. Inte på något särskilt egentligen, utan i största allmänhet. Vad man lärt sig och vem man blivit under årens gång. 
Vilka val man gjort som format en och hur det kunde blivit om man gjort något annorlunda. På både positiva och negativa plan. Vad som haft någon riktig betydelse i ens liv och vad som varit lite strunt samma.

Man ska absolut inte älta sånt som varit enligt mig, men ibland kan det vara nyttigt att påminna sig själv om att man faktisikt förändras. Ett beslut som jag tog för 5 år sen hade jag antagligen tänkt annorlunda över om jag ställdes inför samma beslut nu. 
Sen finns det självklart sådant som man nog aldrig riktigt kommer över, men man får öva upp sig i att släppa vissa saker och gå vidare. Det är så livet fungerar. 

I dag saknar jag Pelle extra mycket. Det är väl egentligen där hela detta inlägget grundar sig, Pelle var en enormt stor del av mitt liv, väldigt länge. Jag tänker fortfarande på honom varje dag, och blir väldigt ledsen ibland. Jag har fortfarande svårt att prata om vissa saker som gäller honom, jag blir upprörd och gråtfärdig. Och det är ändå 3 år sedan han gick bort.
Det allra svåraste är att det blir svårare att minnas honom, små saker med honom. Som hur han luktade, småsaker han hade för sig osv. Jag vill inte glömma, men jag vet att det är sånna saker som sållas bort så småningom ändå. Han var värd mer än sin vikt i guld för mig, inget kommer att ändra på det. Har inte haft ett liknande förhållande till någon häst efter honom, han passade mig som handen i handsken. 

Nej fy, nu gör jag mig själv ledsen! Nu får jag hitta på något annat en stund.

 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0