Tristan & Csenge 22/2 2013
Dubbla uteritter, härlig fredag!!
Först gav jag och Linda oss ut, jag på Tristan, hon på Juppe. Det var härligt med solsken och glada hästar!
Vi turades om att rida först och hästarna fick tänka en del med tempoväxlingar. Tristan och jag är sams igen, han var så positiv och det var så härligt att vara ute, det kunde inte känts bättre! Fina killen.
Alltid kul att vara ute med Linda med, man pratar vitt och brett och allt däremellan!
På kvällen red jag ut med min ungdomsgrupp. Bestämde mig för att ta Bengan eftersom hon inte gått innan på dagen. De som känner Csenge vet att hon inte gärna går först i ledet, och hon var väl inte så lycklig över att behöva göra det i början, men när vi väl kommit ut i skogen slappnade hon av och var hur cool som helst! Pigg och framåt i alla gångarter och (tur för mig) helt obrydd trots att Smilla busade till det lite längre bak i ledet.
Det var en mysig ritt trots att vi hade ganska bra med tempo. Enda bekymret blev när vi påväg tillbaka "råkade ut för" folk som gick omkring inne i en skogsdunge med ficklampor. Då kände jag att jag satt på en bomb som var beredd att explodera, hon växte nästan en decimeter där hon stod och tittade och försökte förstå vad det var som hände. Turligt nog tog vi oss förbi det utan att någon skenade hem, och när vi väl kommit en bit hade hon glömt det.
Först gav jag och Linda oss ut, jag på Tristan, hon på Juppe. Det var härligt med solsken och glada hästar!
Vi turades om att rida först och hästarna fick tänka en del med tempoväxlingar. Tristan och jag är sams igen, han var så positiv och det var så härligt att vara ute, det kunde inte känts bättre! Fina killen.
Alltid kul att vara ute med Linda med, man pratar vitt och brett och allt däremellan!
På kvällen red jag ut med min ungdomsgrupp. Bestämde mig för att ta Bengan eftersom hon inte gått innan på dagen. De som känner Csenge vet att hon inte gärna går först i ledet, och hon var väl inte så lycklig över att behöva göra det i början, men när vi väl kommit ut i skogen slappnade hon av och var hur cool som helst! Pigg och framåt i alla gångarter och (tur för mig) helt obrydd trots att Smilla busade till det lite längre bak i ledet.
Det var en mysig ritt trots att vi hade ganska bra med tempo. Enda bekymret blev när vi påväg tillbaka "råkade ut för" folk som gick omkring inne i en skogsdunge med ficklampor. Då kände jag att jag satt på en bomb som var beredd att explodera, hon växte nästan en decimeter där hon stod och tittade och försökte förstå vad det var som hände. Turligt nog tog vi oss förbi det utan att någon skenade hem, och när vi väl kommit en bit hade hon glömt det.
Kommentarer
Trackback
