Fler frågor
Hur lång är du?
Jag är 160 cm lång.
Jag är 160 cm lång.
Hur högt har du hoppat?
Då jag är lite skraj när det gäller hoppning ligger mitt höjdrekord på 80 cm.
Hur mycket har du tävlat?
Inte särskilt mycket, tävling osv intresserar mig inte särskilt mycket. Ridit lite CR:s genom åren, men aldrig mer än så.
Hur ser din hästhistoria ut?
Tjaa... har väl alltid varit runt hästar, då farfar hade hästar när jag var liten. Vid sju års ålder började jag på ridskola. Red där ett par år innan jag slutade, då jag var lite försiktig och rädd, så när alla andra i gruppen skulle börja galoppera var jag inte riktigt redo. Så jag började följa med mamma till 4H-gården istället. Detta var nog någon gång 2000-2002 kanske? Red lektioner för mamma ett tag, men så blev jag skrämd av en liten ponny som hette Cindy. Hon stack i full fart med mig två gånger, första gången hängde jag på sidan av henne innan jag ramlade av, andra gången lyckades jag sitta kvar tills hon stannade. Efter den andra gången ville jag inte rida mer! Jag ville vara i stallet och vara med hästarna, men jag vägrade sitta upp. Red nog inte på 1,5 år någonting sånt. Började sen igen försiktigt, men var väldigt rädd och ville inte ta chanser eller risker. Runt 2005-2006 började jag umgås med två av tjejerna i stallet mycket, Sabina och Karro. Vi hjälpte till på gården när vi än hade tid, vi i princip bodde i stallet! Som tack för hjälpen fick vi rida, och jag fastnade totalt för Pelle, fjordhästskrället som var ökänd bockmaskin och hade mycket utstuderade metoder för att få av sina ryttare. Men vi liksom klickade, aldrig någonsin försökte han med flit få av mig! (Inte sagt att jag inte ramlade av, mer än en gång!) Han, Bina & Karro hjälpte mig mycket med min rädsla och så småningom ven vi fram i skogarna som dårar, glada tjejer och glada hästar! När jag sedan började gymnasiet blev det mindre tid på gården då jag bodde på internat och bara kom hem på helger och lov. Jag gick Naturbruk med intrikting Häst på Strömmaskolan, där jag lärde mig otroligt mycket. Jag var fortfarande en något osäker ryttare, så jag fick ofta rida trygge Coctail, fjoring/nordsvensk/welsh-killen men de busiga ögonen. Jag lärde mig köra, blev bättre och staadigare i dressyren och hoppningen och fick enormt mycket teoretisk kunskap! 2010 tog jag studenten och sommarjobbade på en nöjespark i Varberg. Där hade jag bla hand om åsne-och ponnyridning, samt att jag tog hand om en familj minishettisar efter jobbet. Av den lilla familjen fick jag en enorm läxa i tålamod, kroppsspråk och kommunikation, då det ettåriga stoet i familjen var mer vild än tam, men vi blev vänner med tiden.
Detta fick mig att intressera mig mycket för Natural Horsemanship, vilket öppnade många nya dörrar i "min hästvärld." Efter sommaren fick jag jobb på 4H-gården, och har jobbat där sedan dess. Känner att detta blev en väldigt lång text, hoppas den är läsbar!
Jag, farfar och Brolle någongång 1999-2000.
Jag och Csenge för något år sen.
Kitties!
Igår var jag och köpte en actionkamera! Tycker såna små prylar är jättekul och en kul komplement till fotografiet.
För att testa den satte jag upp den i hallen och lät den spela in medan jag och sambon var iväg och handlade. Det är lite kul att se vad katterna gör när man inte är hemma, även om de inte var i hallen särskilt mycket under ca timmen kameran rullade.
Här är den förkortade videon av den timmen :)
För att testa den satte jag upp den i hallen och lät den spela in medan jag och sambon var iväg och handlade. Det är lite kul att se vad katterna gör när man inte är hemma, även om de inte var i hallen särskilt mycket under ca timmen kameran rullade.
Här är den förkortade videon av den timmen :)
Nyfunnen läsning
Läste just en artikel på bt.se om Alice, en tjej som bloggar om livet med sin cp-skada. Skitkul och intressant, slänger in en länk här!
http://alice.familjenlof.se/
Jag läser för det mesta bloggar från folk jag känner, så det är lite extra kul att börja läsa om någon som jag inte alls känner :)
Jag läser för det mesta bloggar från folk jag känner, så det är lite extra kul att börja läsa om någon som jag inte alls känner :)
Inkomna frågor!
Nu när jag ändå är hemma sjuk tar jag och svarar på frågor som kommit in.
Tyvärr var avsändaren anonym, men tack för de fina orden, vem du än är! ^^
Tyvärr var avsändaren anonym, men tack för de fina orden, vem du än är! ^^
När köpte du Pelle och hur länge ägde du honom?
Jag ägde aldrig Pelle utan var endast hans fodervärd. Jag hade Pelle hos mig i två månader innan jag fick ta bort honom efter ett svårt kolikanfall. Det finns en gammal blogg som fortfarande ligger upp där det står mer om honom och vad vi gjorde tillsammans: fjordpelle.blogg.se
Hur länge har du ridit?
Jag började rida på ridskola när jag var sju år. Innan dess red jag lite då och då på farfars hästar. Jag brukar räkna att jag har ridit sedan sju års åldern, sååå 17 år ungefär.
Har du sökt som ledare på sjöis?
Ja en gång, åkte även dit på intervju och provridning. Men jag var lite för ung, så det blev inget med det.
Hur länge har du jobbar där du jobbar nu?
Jag har jobbat på mitt nuvarande jobb i snart 5 år :)
Är du sugen på att köpa egen häst?
Ja absolut! Men ekonomin är inte riktigt tillräcklig för att det ska hända. Men jag är så glad över kusarna jag får jobba med på jobbet, så jag kan vänta!
Vilken linje gick du på gymnasiet?
Jag gick på Strömma Naturbruksgymnasium med inriktning Häst.
Födelseår?
Jag är född 1991.
Jag ägde aldrig Pelle utan var endast hans fodervärd. Jag hade Pelle hos mig i två månader innan jag fick ta bort honom efter ett svårt kolikanfall. Det finns en gammal blogg som fortfarande ligger upp där det står mer om honom och vad vi gjorde tillsammans: fjordpelle.blogg.se
Hur länge har du ridit?
Jag började rida på ridskola när jag var sju år. Innan dess red jag lite då och då på farfars hästar. Jag brukar räkna att jag har ridit sedan sju års åldern, sååå 17 år ungefär.
Har du sökt som ledare på sjöis?
Ja en gång, åkte även dit på intervju och provridning. Men jag var lite för ung, så det blev inget med det.
Hur länge har du jobbar där du jobbar nu?
Jag har jobbat på mitt nuvarande jobb i snart 5 år :)
Är du sugen på att köpa egen häst?
Ja absolut! Men ekonomin är inte riktigt tillräcklig för att det ska hända. Men jag är så glad över kusarna jag får jobba med på jobbet, så jag kan vänta!
Vilken linje gick du på gymnasiet?
Jag gick på Strömma Naturbruksgymnasium med inriktning Häst.
Födelseår?
Jag är född 1991.
Fråga mig något!
Jag har tråkigt. Ställ mig en fråga! Sålänge det inte handlar om mattetal kan jag svara på det mesta!
Det gick ju bra..
"Skriva varje dag denna veckan."
Ja så gick det med det, men helt ärligt har min vecka inte varit något särskilt intressant. Vädret har gjort att jag suttit och gjort mycket kontorsjobb på jobbet, fick bara ridit ordentligt i måndags ett kort pass på Princese.
Nåja, jag får väl försöka igen nästa vecka. Vet inte riktigt om det kommer bli varje dag då heller, men försöka går ju.
Ja så gick det med det, men helt ärligt har min vecka inte varit något särskilt intressant. Vädret har gjort att jag suttit och gjort mycket kontorsjobb på jobbet, fick bara ridit ordentligt i måndags ett kort pass på Princese.
Nåja, jag får väl försöka igen nästa vecka. Vet inte riktigt om det kommer bli varje dag då heller, men försöka går ju.
Hemskt gammal bild!
Regelbundet?
Tänkte se om jag kan få mig till att skriva åtminstonde några rader här varje dag kommande vecka, alltså från måndag till söndag.
I värsta fall missar jag ju någon dag, men vill göra ett försök. Om inte huset lyfter av blåsten förståss, jäklar vilket väder!!
I värsta fall missar jag ju någon dag, men vill göra ett försök. Om inte huset lyfter av blåsten förståss, jäklar vilket väder!!
Inspirerad och lite vilse
Jag är inne i en period där jag vill göra så himla mycket! Men inte vet hur jag ska bära mig åt, det blir dumt om jag ska försöka göra allt på en gång! Det är en skön och irriterande känsla samtidigt, då jag vet ungefär vart jag vill komma, men inte riktigt har medel för det just nu. Men jag vill, jag vill!
Jag önskar att jag kunde låna ut min hjärna i dessa lägen, det bara går runt i huvet på mig och jag kan inte riktigt stoppa det! Som en lavin av ideér och tankar och vilja som kommer i världens fart!
Blö, får väl skriva ner det och sen får vi se hur det blir.
Jag önskar att jag kunde låna ut min hjärna i dessa lägen, det bara går runt i huvet på mig och jag kan inte riktigt stoppa det! Som en lavin av ideér och tankar och vilja som kommer i världens fart!
Blö, får väl skriva ner det och sen får vi se hur det blir.
Hittade förövrigt ett youtube-klipp jag gillade, så jag delar med mig!
Go dag!
Fick en trög start på dagen, kände mig trött och lite omotiverad. Men väl på jobbet blev det dessto bättre, ju längre förmiddagen gick! Efter lunch begav jag mig ut i skogen med några av stalltjejerna. Jag i vagn med Löpet och resten i släptåg bakom. Vädret var helt underbart och hästarna var väldigt glada att få komma ut, tjejerna med för den delen! Känner mig ännu mer taggad för morgondagens ridpass i skogen nu, det är så härligt att rida (eller köra) med sällskap för en gångs skull! Det blir en lugn men lång runda, hoppas vi kan rida där jag tänkt mig, så inte vägen är blockerad eller har regnat bort under hösten.
En feel good-dag för min del!
En feel good-dag för min del!
2014
Ett spännande år! :)
Januari-December
Januari-December
Internet
Fick tidigare ikväll ett meddelande via Dayviews, från en kille i 18-19år åldern, som "bara var tvungen" att skriva till mig, för jag var en så "otroligt vacker flicka." Han var även väldigt uttråkad och undrade om jag ville vara lite social. Han undrade om jag hade Skype och även om jag hade cam.
Hade jag varit några år yngre och singel hade jag säkert blivit smickrad, men nja nu kändes det mest som en "gammal visa." Jag vill tro det bästa om folk, att denna killen faktiskt bara ville ha någon att prata med och kanske bli lite kompisar. Men enligt erfarenhet jag skaffat mig genom mina år på nätet brukar det inte vara så när det handlar om killar i denna åldern, särskilt inte när dom vill chatta via webcam eller ber om bilder det första dom gör.
Hade jag varit några år yngre och singel hade jag säkert blivit smickrad, men nja nu kändes det mest som en "gammal visa." Jag vill tro det bästa om folk, att denna killen faktiskt bara ville ha någon att prata med och kanske bli lite kompisar. Men enligt erfarenhet jag skaffat mig genom mina år på nätet brukar det inte vara så när det handlar om killar i denna åldern, särskilt inte när dom vill chatta via webcam eller ber om bilder det första dom gör.
Jag tycker det är himla tråkigt, man känner sig lite illa till mods när man vet att han kan ha skickat ut samma meddelande till flera andra tjejer, och någon kanske nappar, och kanske blir pratad in i något hon egentligen inte vill (om det nu är det han håller på med, som sagt, jag hoppas inte det.) Allra mest om denna/dessa tjej/er är i tonåren (nu snackar jag 13-15års åldern). Jag minns själv hur sårbar man kunde vara.
Det brukar börja helt oskyldigt, trevligt småprat:
"Hej, vad gör du?"
"Inte mycket. Du då?"
osv
Men så många gånger (i min erfarenhet) det övergått till överdrivna komplimanger och smörande för att sedan bli frågor om bilder av olika slag, och "surandet" och valpigheten som kommer om man inte går med på att visa upp sig så som dom vill. Vissa ger sig där, andra försöker med att ge en skuldkänslor:
"Men tycker du inte om mig?"
"Förlåt, jag tycker bara du är så fin, blir lite ledsen när jag inte får se dig." <- Tagen ur en riktig konversation via min MSN för flera år sen.
Tycker det är sjukt fula sätt att försöka utnyttja andras känslor, särskilt mot en person som är yngre. När jag själv var i den åldern hade jag en stark önskan att bli omtyckt av andra, och blev väldigt ledsen och upprör om någon sa att dom var ledsna eller besvikna på mig. Det var mer än en gång killar (ofta äldre) via nätet bad mig om både det ena och det andra. Å ena sidan kändes det spännande att någon gav en komplimanger om ens utseende och ens kropp, man kände sig lite vuxen. Men samtidigt kändes det även obehagligt, då man fortfarande var barn och bads göra sådant som inte barn bör göra, tex skicka någon bilder på sig själv i underkläder (eller utan, det hände också). Tack och lov hade jag ett enormt bra stöd från vänner och även föräldrar som jag kunde prata med och hjälp med att stå på mig, att faktiskt säga ifrån och säga nej till dessa som ville få nakenbilder av en 14-årig tjej. Man är inte vuxen nog att veta vad det innebär att var sexuell när man är i den åldern, dessutom är det inte lagligt. När man är i tonåren håller man fortfarande på att upptäcka vem man är, tyvärr blir det svårare och svårare idag med tanke på allt som massmedie spyr ut över våra unga vad gäller hur man "ska" se ut osv.
Internet är en riktig djungel och folk är inte alltid dem man tror. Jag har fått kontakt med väldigt många väldigt trevliga människor via nätet, men också några rötägg. Klart man inte ska vara misstänksamt inställd till alla man möter, men känns det inte bra är det viktigt att säga till. Oavsett vem den andra personen kan vara.
Kände att jag ville skriva av mig detta, höll på att bli galen av att gå och tänka kring detta. Hoppas någon kan dra nytta av denna texten iaf, även om det mest är ordspya.
Det brukar börja helt oskyldigt, trevligt småprat:
"Hej, vad gör du?"
"Inte mycket. Du då?"
osv
Men så många gånger (i min erfarenhet) det övergått till överdrivna komplimanger och smörande för att sedan bli frågor om bilder av olika slag, och "surandet" och valpigheten som kommer om man inte går med på att visa upp sig så som dom vill. Vissa ger sig där, andra försöker med att ge en skuldkänslor:
"Men tycker du inte om mig?"
"Förlåt, jag tycker bara du är så fin, blir lite ledsen när jag inte får se dig." <- Tagen ur en riktig konversation via min MSN för flera år sen.
Tycker det är sjukt fula sätt att försöka utnyttja andras känslor, särskilt mot en person som är yngre. När jag själv var i den åldern hade jag en stark önskan att bli omtyckt av andra, och blev väldigt ledsen och upprör om någon sa att dom var ledsna eller besvikna på mig. Det var mer än en gång killar (ofta äldre) via nätet bad mig om både det ena och det andra. Å ena sidan kändes det spännande att någon gav en komplimanger om ens utseende och ens kropp, man kände sig lite vuxen. Men samtidigt kändes det även obehagligt, då man fortfarande var barn och bads göra sådant som inte barn bör göra, tex skicka någon bilder på sig själv i underkläder (eller utan, det hände också). Tack och lov hade jag ett enormt bra stöd från vänner och även föräldrar som jag kunde prata med och hjälp med att stå på mig, att faktiskt säga ifrån och säga nej till dessa som ville få nakenbilder av en 14-årig tjej. Man är inte vuxen nog att veta vad det innebär att var sexuell när man är i den åldern, dessutom är det inte lagligt. När man är i tonåren håller man fortfarande på att upptäcka vem man är, tyvärr blir det svårare och svårare idag med tanke på allt som massmedie spyr ut över våra unga vad gäller hur man "ska" se ut osv.
Internet är en riktig djungel och folk är inte alltid dem man tror. Jag har fått kontakt med väldigt många väldigt trevliga människor via nätet, men också några rötägg. Klart man inte ska vara misstänksamt inställd till alla man möter, men känns det inte bra är det viktigt att säga till. Oavsett vem den andra personen kan vara.
Kände att jag ville skriva av mig detta, höll på att bli galen av att gå och tänka kring detta. Hoppas någon kan dra nytta av denna texten iaf, även om det mest är ordspya.
