photobykohler

Körde lite cavalettibommar och ett hinder på långsidan som övning. I början kändes det väl sådär, Star gjorde allt rätt, men jag hoppade av för tidigt eller för sent och det blev knepiga språng och drag i munne och kändes int alls bra.

Men sedan skärpte jag mejj och bestämde mejj för att lita på Star och känna henne ordentligt, och då gick det mkt bättre! Till slut kändes det så bra att jag bestämde mejj för att höja hindret till 70cm. Det som känner mejj vet att jag verkligen int är någon hoppryttare, jag tkr det är läskigt och högt osv. MEN nu ville jag testa mejj själv lite, så jag höjde, satt upp, slängde en blick på hindret och red. Jag ska int ljuga, jag var livrädd, jag trodde jag skulle dö, men jag ville hellre få ett hopp än ett stopp så jag bara stirrade stint förbi hindret, andades in och ropade "KOM IGEN" till Star och vi flööög...och landade mjukt på andra sidan! Åh lyckan visste inga gränser!! JAG, lilla, hopprädda, mesiga JAG, hade hoppat 70 hel centimeter! Det låter nog int mkt för de flesta, men för mejj kunde det lika gärna vart ett hopp över kinesiska muren :P

Tack, Star! Du är verkligen en riktig stjärna! ♥