Fy satan :(

Usch vilken hemsk natt! 
Vaknade alldeles svettig och skakade och mådde så sjukt illa. Sprang ut och kräktes och blev liggandes skakandes på golvet i en hel evighet. Kunde knappt röra mejj. Jag var nästan rädd att jag fått något epeleptiskt anfall, det var sjukt läskigt. 
Lyckades få i mejj lite vatten och tog mejj tillbaka till sängen, fortfarande skakig och illamående. Låg och bara försökte andas och sluta skaka en stund, när jag kände hur små försiktiga steg kom gående från nedre delen av sängen. Kom då på att jag glömt och stänga dörren, då katten normalt int får vara i mitt rum på natten. Men nu kom hon klivandes längs sängkanten (vilket oxå är mkt ovanligt, då hon ogillar närkontakt) och satte sejj bredvid mejj vid kudden. Vi hälsade lite, och innan jag visste ordet av började hon spinna (!?). Hon klev försiktigt försiktigt upp på min bröstkorg, gick runt ett varv och la sejj sedan ner försiktigt, noga med att int trycka på min mage. Hon låg där och spann och spann och strök sejj mot mina armar och händer. Alla som träffat min katt vet nog att dethär är närmast ett mirakel!
Såsmåningom gick illamåendet ner något och jag lyckades somna, med min lilla båtmotor liggandes på bröstet.

Älskade lilla konstiga, närkontaktshatande katt, ibland är du så underbar ♥

Kommentarer
Postat av: mimmi edman

det är de där som gör katten så underbar...min gamla kisse satt hos mig eller låg på mitt bröst varje gång jag var sjuk hon lämnade inte min sida...även de gånger som jag fått astma på nätterna å började tjuta i luftvägarna så låg hon å spann på mig...detta har min sambo berättat inget jag vet nått om jag sov ju...de är deras medicin....en katts närvarp är lugnande för många människor...

2011-05-19 @ 12:33:10
URL: http://http://mimmishastliv.blogspot.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0