photobykohler

Idag blev det en promenad på ca 30-40 minuter. Slängde på honom repgrimman och gick direkt från hagen. 
Det var en mycket spänd Jonas jag hade med mig, och stundtals var han sjukt jobbig, då han kom så nära att han i princip kröp upp i famnen på mig! Och när han fick syn på nåt läskigt så stannade han, kollade och la mig sedan vid sin bog för att försöka knuffa med mig åt det håll han tyckte verkade säkrast. Vi utforskade ett par skogsstigar, då var han lite lugnare men fortfarande knuffig och ignorant. Med regnvåta barrträd på båda sidor på en smal stig är det inte så mysigt med en häst som tvunget ska gå bredvid en och inte bakom en blir det lite trångt. Fick bli ganska förbannad på honom och säga till riktigt på skarpen innan han accepterade att han skulle gå bakom. Efter det  blev han avsevärt lugnare, och sista biten hem över kyrkogården gjorde vi mycket halter, ryggningar och flyttningar över vägen. När vi kom hem var han avslappnad och tuggade nöjt.
Känns inte bra att behöva bli så arg på honom för att han ska märka att man finns där, vi behöver verkligen jobba på vår relation på marken! Kanske Markström kan ge några tips.