photobykohler

Idag blev det en tur i skogen.
Då han stått flera dagar så bestämde jag att ta det ganska lugnt, men tog ändå på han pelhambettet för säkerhets skull.
Han var riktig lugn och fin till en början, red bort till vägbommen, ville utforska lite då jag bara ridit en kort bit på den vägen innan. Det märktes ju att han hade mycket energi, han såg lite spöken på sina ställen och skyggade för folk som gick med hundar och lite så, men inte så farligt. Travade igång litegrann, hittade en liten stig där någon lagt några grenar över, så vi tog oss ett skutt innan vi fortsatte. Nu började han bli varm i kläderna och ville hålla ett högt tempo, han blev väldigt frustrerad när jag bad honom lugna sig. När vi travade eller galopperade ville jag med att han skulle hålla ett jämt och lugnt tempo, inte särskilt populärt, men han höll sig i skinnet. Två gånger lät jag honom svänga in på vägar som jag trodde skulle leda nånvart, (eftersom han gått den vägen några gånger innan men inte jag så tänkte jag att han kanske mindes vägen) men de ledde bara till återvändsgränder, så vi fick vända. Efter andra gången bestämde jag mig för att rida hem samma väg som vi kom. Nu började han bli lite jobbig, taktade, tjoade med huvet och man kände på hela honom att han bara ville springa så fort han kunde hela vägen hem. Vi hade en lång diskussion om det där med takt och tempo och jag försökte engagera honom i lite sidvärts och öppnor, men då blev han bara ännu argare. 
När vi kom ut ur skogen lugnade han dock ner sig en del och började frusta och sänka huvudet.
Han var ganska svettig när vi kom hem, det var kvavt och åska i luften, så innan jag släppte ut honom så spolade jag av honom ordentligt. Skööönt sa hesten :)