Tack Jonas!

Ja, tack Jonas Jo!
Jag satt just och tänkte på vilket självförtroende Jonas gett mig i min ridning. Jag har inte spekulerat så mycket kring det förut, men nu när jag kom att tänka på det så inser jag hur mycket jag förändrats.
För bara ca 1,5 år sen hade jag knappt velat sätta mig på en häst som Jonas, som kan ha en hel del nerver, hoppa runt, sparka bakut, skygga och ibland ha svårt att lugna sig. Han är inte alltid en lätt häst med andra ord. Jag hade aldrig trott att jag skulle tycka det var kul att rida en häst som kan vara sådan! 
Men jag tycker att Jonas är en fantastisk häst att rida, dels just pga att han kan ha sina knäppa, mer eller mindre jobbiga dagar och stunder. Han har lärt mig att släppa på kontrollen, lita på att min kropp vet hur den ska göra för att lösa situationer som uppstår och hålla mig lugn, att jag stressar upp mig bidrar inget alls. Att rida mig ur saker och ting, inte tänka så mycket. Även på marken har han lärt mig mycket, förr hade jag gärna lämnat ifrån mig Jonas till någon annan om han började titta på något och trippa runt. Men även där är det mycket "att bara göra", inte tänka så mycket.
Självklart är det ju inte bara Jonas förtjänst att jag fått mer självförstroende, även Pelle och Loke har lärt mig en hel del. Men just Jonas personlighet och sättet han kräver att man själv är när man rider och hanterar honom gör att jag fortsätter att känna att jag faktiskt klarar av saker och ting, och när jag känner att han litar på mig, och vi får den där känslan av samspel, den känslan är mycket svår att beskriva!
Tack Jonas Jo, och framför allt tack till Markström, som låter mig rida denna underbara häst och som hjälper mig att förstå honom än bättre med sina tips och råd! 

Kanske lite sentimentalt såhär på kvällen, men jag känner mig så väldigt tacksam!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0