Tristan & Lady 28/8 2013
Tristebus fick ett litet paddockspass efter lunch.
Han har blivit lite lat medan han vilat, han ville gärna gå in till mitten av ridbanan och hänga i tygeln. Lite gnällig blev han när han fick korrigeringar, men han gav med sig efter ca 5 minuter. Det blev lite volter, halter, tempoväxlingar i skritt och lite trav. Han bestämde sig dock för att galoppera när det blev lite jobbigt att inte kunna hänga i handen.
Han var mycket mjukare och rörligare än vad jag hade trott, blev glatt överraskad. Det ska bli så kul att komma igång med honom igen, har saknat hans rygg så! :)
Kvällen blev det uteritt med ungdomseleverna. Jag tog Lady för jag tänkte att åh vad avslappnat och skönt! Men jag hade fel, väldigt fel! Hon var lugn och fin genom bostadsområdet, men såfort hon fick grus under hovarna ville hon springaaaa! Första traven blev tralopp på snedden, och sen skritt i 130km/h. När vi red nerför var hon lugn, förutom att hon inte ville stå still när vi väntade in de andra, då dansade hon runt lite och protesterade. Vi red upp i skogen på ett gammalt traktorspår, och då kändes det som hon slappnade av äntligen. Men när vi än en gång stannade för att vänta in de andra och hon inte fick gå blev hon ARG och jag kände hur hon tog sats med bakbenen under sig, och rätt vad det var gjorde hon en levad! Jag blev helt chockad! Vi klättrade lite i skogen över stock och sten, men rätt var det var så tog stigen slut, så vi fick rida tillbaka. Under tiden inne i skogen var hon hur lugn som helst, men när vi kom tillbaka ut på vägen vred hon upp energin igen. Nästa trav spenderades i sidled i någon konstig hopp-studs-variant på gångart, vet inte riktigt vad jag ska kalla det. Det kändes ändå skönt att man aldrig kände att man tappade kontrollen på henne fast hon var så pigg! Fick henne till slut att skritta rakt och framåt, men hon fortsatte göra små levader såfort jag bad henne stanna till och vänta.
Sista biten innan jag (som vanligt) satt av kändes hon ändå lugn och avslappnad, hon fattade säkert att vi var påväg hem.
Han har blivit lite lat medan han vilat, han ville gärna gå in till mitten av ridbanan och hänga i tygeln. Lite gnällig blev han när han fick korrigeringar, men han gav med sig efter ca 5 minuter. Det blev lite volter, halter, tempoväxlingar i skritt och lite trav. Han bestämde sig dock för att galoppera när det blev lite jobbigt att inte kunna hänga i handen.
Han var mycket mjukare och rörligare än vad jag hade trott, blev glatt överraskad. Det ska bli så kul att komma igång med honom igen, har saknat hans rygg så! :)
Kvällen blev det uteritt med ungdomseleverna. Jag tog Lady för jag tänkte att åh vad avslappnat och skönt! Men jag hade fel, väldigt fel! Hon var lugn och fin genom bostadsområdet, men såfort hon fick grus under hovarna ville hon springaaaa! Första traven blev tralopp på snedden, och sen skritt i 130km/h. När vi red nerför var hon lugn, förutom att hon inte ville stå still när vi väntade in de andra, då dansade hon runt lite och protesterade. Vi red upp i skogen på ett gammalt traktorspår, och då kändes det som hon slappnade av äntligen. Men när vi än en gång stannade för att vänta in de andra och hon inte fick gå blev hon ARG och jag kände hur hon tog sats med bakbenen under sig, och rätt vad det var gjorde hon en levad! Jag blev helt chockad! Vi klättrade lite i skogen över stock och sten, men rätt var det var så tog stigen slut, så vi fick rida tillbaka. Under tiden inne i skogen var hon hur lugn som helst, men när vi kom tillbaka ut på vägen vred hon upp energin igen. Nästa trav spenderades i sidled i någon konstig hopp-studs-variant på gångart, vet inte riktigt vad jag ska kalla det. Det kändes ändå skönt att man aldrig kände att man tappade kontrollen på henne fast hon var så pigg! Fick henne till slut att skritta rakt och framåt, men hon fortsatte göra små levader såfort jag bad henne stanna till och vänta.
Sista biten innan jag (som vanligt) satt av kändes hon ändå lugn och avslappnad, hon fattade säkert att vi var påväg hem.
Kommentarer
Trackback
